Skolhus från ax till limpa


Alf Henrikssons dikt "Utveckling" ur diktsamlingen "Snickarglädje":

"Det var som det var, tills det blev som det blev.

Det blir som det blir, när det är som det är.

Det är som det är, tills det blir som det blir.

Faran är att det blir som det var."

 

 

 

 

 

 

 


Från ax till limpa säger man ofta när man skall beskriva hur något har sin början och har sin fortsättning i processen fram till färdig produkt. Som vanligt kan det förleda en att tro att tidslinjen slutar i det att produkten är färdig. Här skulle jag inte bara vilja utsträcka tiden till att limpan blir en god smörgås, utan även hur den äts och smakar, och om det leder till väbefinnande hos den som ätit på kortare och längre sikt. Kortare sikt på så vis att man mår bra efter måltiden, längre sikt så att man efter upprepade måltider på limpan har en god hälsa.

Överfört till skolhusprocessen innebär det att processen fortsätter så länge huset finns och används. Det betyder att man redan på planeringsstadiet försöker se hur huset kan byggas, användas och utvecklas över tiden, kanske så långt som ett sekel.

För att kunna göra det måste man börja i att ta reda på vad man vill.

Under första tiondelen av projekteringstiden för ett bygge bestäms 90% av utformningen. Man måste alltså veta hur man vill påverka redan innan man påbörjat en projektering. Annars blir det som Alice i Underlandet när Alice står vid en plats där vägen delar sig i två, och frågar katten:

-Vilken väg skall jag ta?

-Vart vill du komma?

-Det spelar ingen roll.

-Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar!

När man vet vad man vill, börjar man skriva ett program för skolhus, en plattform för lokalplanering i hela kommunen/organisationen. I korthet innehåller den som alltid prognoser för elevutveckling, men också pedagogiska grunder för standard, utifrån hur man tänker sig att skolverksamheten skall utvecklas. Det låter enkelt men vänta tills jag fått förklara. Det handlar inte om ett ”koncept”, att man fastställer en schablonplan som en del friskolekoncerner och kommuner tagit fram. Det är som McDonalds, det ser likadant ut överallt och är snarare enfald än mångfald. Vad jag i det kommande skall försöka beskriva är standards i form av många mindre beståndsdelar som skapar likvärdighet, men också en väl fungerande mångfald i ett pedagogiskt perspektiv. En traditionell lokalförsörjningsplan handlar ofta om just att försörja en verksamhet med lokaler i kvantitativ bemärkelse. Om man lägger till viktiga kvaliteter för pedagogisk verksamhet till en sådan plan börjar man komma på god väg. Frågan är mer då vilka pedagogiska kvaliteter som är viktiga?

Vi förutsätter vidare att planen innehåller tekniska förutsättningar hur man tänker sig energi och uppvärmning, terminskt rumsklimat, hälsosamma ytmaterial som är lätta att underhålla, akustiska krav osv. Någonstans gränsar tekniken till pedagogiken eftersom exempelvis akustikförutsättningarna påverkar läraren som i undervisningen skall använda sig av dessa förutsättningar i rummet. Om läraren och organisationen i vilken läraren verkar, är medveten om i vilka olika arbetssätt man vill utnyttja akustiska förutsättningar för att dämpa eller förstärka ljud, så har man kommit en bit på väg i att tänka om pedagogiska grundläggande förutsättningar. Tänker man sig den utgångspunkten för ett pedagogiskt lokalprogram i en mängd perspektiv som planlösning, skolgård/uterum, säkerhet, rumsklimat, kommunikation/organisation, osv, genomtänkta i ett pedagogiskt perspektiv, har vi en början i förutsättningar för ett enskilt husprojekt. Om vi inte har det, menar jag att det är önskvärt att ta fram ett sådant innan man börjar planera det enskilda huset.

Att redan idag påbörja ett sådant arbete, innebär också att man kan se och beskriva sitt befintliga lokalbestånd med nya ögon. Antagligen finns stora olikheter mellan nya och gamla skolhus som innebär att likvärdighet inte råder i kommunen. De nyare husen är säkert bättre utrustade för ITK.infrastruktur medan de gamla i bästa fall i olika skeden förnyats i detta, i bästa fall utifrån gemensamma standards, i värsta fall utifrån enskilda rektorers egna prioriteringar utan gemensam vägledning/diskussion.

Det är troligt att ett sådant lokalprogram inte bara är en god grund för kommande byggnationer utan även utveckling av användningen av det befintliga beståndet. I perspektivet ”ax till limpa” handlar det inte bara om att bygga nytt, utan att också utveckla det man redan har så att ”bäst före” verkligen utsträcks till dess att lokalerna upphör att finnas.